Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det var också endast han, hvilken så väl kände
grefven, som bemärkte tvånget i hans ton ooh
ord, då han, gående från balkongen några steg in
i salongen, yttrade t ”Jag är så fullt vaken och
beredd att lyda min sköna värdinnas befallningar
att jag endast afvaktar dem.”
”Men jag har ju sagt,” återtog Ludvig muntert,
’alt jag opponerar mig mot all otro; och det
minsta uppdrag är otro, då jag förklarar det som
sådant.”
”Nej, min svåger, det här blir alltför
egenmäktigt!” utbrast Julia. ”Eller hur, söta Rudolf
— skulle du, som ändå 8r jurist, drista dig att
utfärda en dylik kungörelse?”
"Ja, det torde väl hända dig den syrprisen att
jag en vacker dag gör en sådan inskränkning.
Likväl sker det inte förr än du minskar antalet
af dina infall — för närvarande ser jag mig knappt
i stånd att ensam bära bördan deraf.”
”Ab, du är en gudomlig, en älskvärd, en
förtjusande man; och jag lofvar dig af ren
tacksamhet att jag aldrig skall bli mindre rik på infall än
nu. Ludvig, du hör—tag exempel!’’
”Nog hör jag, men olyckligtvis är jag mera
fallen för ätt gifva än taga exempel. Och som min
hustru icke kan skryta af att ega hälften af din
uppfinningsrikhet, hoppas jag stå ut med att ensam,
hära tyngden af hennes infall, hvadan jag afsätter
grefve Adrian, innan han ännu är installerad.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
