Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försonad med det lilla missödet att ic!:e först få ro
henne.
Men Julia ropade tappert: ”Intet motstånd —
du ser ju att jag redan är krönt!” och hon visade
de vackra buketter, som grefve Adrian, Rudolf och
ryttmästaren, den ene efter den andre, öfverlemnade
henne.
"Rättvisa i allt!” förmanade Rudolf. ”Du, Julia,
inviger drakskeppet; sedan vare det Lavinias tur
att bära namn af dess herrskarinna. Minerva
bjuder att jordens gudinnor skola samsas och sy—
sterligt dela den makt, som dem gifven är.”
"Ack, du ovärdige och oskicklige tolk af
vishetens språk, tycker du. att Minerva kunde uppfinna
sådana lärdomar? Men lika godt, hon är alltför
gammal och tråkig att citeras — hvem talar väl om
Minerva nu? Eller hvad säger ni, mina herrar?
Det är nödigt att höra hur pluralitetens röster
falla.” .
”Jag,” sade ryttmästaren, "har alltid ansett det
som en billig dygd att vörda ålderdomen, men i.
händelse Minerva verkligen skulle vara för gammal
att i denna kinkiga fråga afge ett antagbart råd,
så låt oss vädja till hennes unga moderna syster
fru Justitia — så framt vi icke för korthetens skull
rent af borde antaga Rudolfs, hennes förklarade
representants, ord såsom utgångna från hennes egna
läppar?”
Aha, sade Julia lätt rodnande, ”jag märker
att vågskålen nu väger lika — få se, hvart den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
