Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla tre herrarne förfogade sig hastigt efter, för
att vara henne behjelpliga att ga ombord; men med
en högst onådig åtbörd vägrade Julia allt biträde
och hoppade sjelf ner.
”Söta La vinia !*’ ropade ryttmästaren till sin
hustru, haf allt i ordning tills vi återkomma!”
Han fattade årorna; ocb när den gyllne drakin—
nan vände sig och började simma utåt åns
genomskinliga spegel, lifvades åter Julias mod: med små
stolta nickningar belsade hon de på trappan
qvar-stående.
Efter en halftimmas rodd, hvarunder
ryttmästaren uppbjöd hela sin förmåga att visa sig
underhållande, landade den lilla farkosten åter, och nu
stod, utom de väntande vännerna, en hel rad
korgar på bryggan.
Kära Lavinia,” var Julias första ord, ”jag
måste gifva dig rätt: Ludvig kan vara oändligt treflig,
när han vill; vi ha haft en högst angenäm
promenad tillsammans.’’
Lavinia låtsade icke höra Julias prat, utan
ropade till betjenten, som kom med kapporna, att
springa upp efter någon småsak, som var glömd.
Emellertid kunna vi börja inlastningen!”
föreslog ryttmästaren. ”Får jag ge dig banden,
Lavinia lilla, så torde du sjelf härnere ordna hur du
vill hafva det stående.”
”Under tiden springer jag upp och ser till lille
och ger honom mina näckrosor att leka med,
medan jag är borta.” Julia var åter som en fläkt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
