Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinskänken, som var grufligt snål efter sådana
böner.
”Vi måste ha några blommor att vira kring
ser-veterna!”’förklarade Julia och ilade uppför
backen, dit grefve Adrian pligtskyldigast följde efter,
för att söka försona det brott, han begått i
paviljongen.
”Åb, inte är det värdt att följa en stackars
af-satt gudinna!” sade Julia, och låtsade icke se de
blommor grefven bjöd fram.
”Gudinnor kunna icke afsättas,” försäkrade han
i en ton, som var ganska lyckligt vald: ’’de stiga
tvärtom allt högre i sina undersåters ögon, när de
visa sig ädelmodiga mot hvarandra.”
”Kors, de der blommorna äro inte så dumma,
till att vara ängsblommor. Hvar fann herr
grefven dem?”
”De stodo så blygsamma bär i remnan. Bladen
tyckas ännu darra för det en ovarsam hand djerfdes
vidröra dem.”
”Lappri — jag tror ej att de der blommorna äro
så ömtåliga. . . . Men solen bränner mig alldeles
grufligt! ’
”Se, här är jag med parasollen, min lilla
paradisfågel !”
Rudolf kom hastigt uppför backen; ty han hade
ingen synnerlig smak att se paradisfågeln flaxa
omkring på egen hand med någon uppfångad riddare.
Han var icke svartsjuk, ty han visste att det
hörde till Julias lynne att sysselsätta och sjelf syssel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>