Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var nu tvungen alt hålla sällskap med sig sjelf;
ty Rudolf, ehuru flera gånger oroad, hade genom
rodden blifvit så trött alt icke ens ”engelns” röst
kunde väcka honom.
Julias tankar svärmade således omkring på fri
hand, och dröjde vid väl sina hundrade föremål,
men alla så litet underhållande, att hon blef halft
ond på sig sjelf deröfver att hon, som så der
tem-ligen kunde roa andra, icke skulle förmå förkorta
någ ra sömnlösa timmar för sig sjelf.
Under det hon otåligt for fram och åter med
fingerspetsarne öfver de allt mera svällande kulorna
på hennes fina kind, började hon undra hvartill
myggor egentligen vore skapade. Denna undran,
hvilken kunnat gifva anledning till många
tänkvärda slutsatser, öfvergafs dock hastigt, då tanken
på myggen ledde hennes minne till sjelfva orsaken,
hvarigenom hon kunnat erhålla de odrägliga stingen
— en orsak som uppfördes på Rudolfs räkning,
emedan han ropat grefve Adrian att se på gud vet
hvad för slag, just då grefven med en af löfqvistar
förfärdigad solfjeder salt och hortviftade myggen.
Nämnde erinring framdrog åter i sin tur den
lilla scenen uppe på backen, dit Rudolf, för det
hon gått med grefven ”att plocka några fattig*
blommor’’, kom rusande efter, under förevändning
att lemna henne parasollen. *!Åb, det der var då
alltför narraktigt . . . taga vara på mig . . . och
hålla tal om mannens skyldighet att vara sin
hustrus hedersvakt! Hvad kunde han egentligen mena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
