Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo, vi ha nu, som du vet, varit här tre
veckor sedan Ludvigs hemkomst; men ehuru vi lofvat
dröja ännu ytterligare fjorton dagar, ser jag mig
likväl nödsakad att göra en ändring häruti, hvarför
jag bör be dig tänka på dina saker — ty vi resa
i början af nästa vecka."
Nu blef Julia verkligen stum af förvåning.
Rudolf nyttja ett maktspråk — Rudolf helt
enkelt göra ändringar, ge henne tillsägelser, kort
sagdt, befallningar, liksom . . . liksom . . . nej,
detta var alldeles för starkt. Det saknades ord för
den af förgudning och smek bortskämda qvinnan.
Hon var oviss om hon borde skrika till under
ett anfall af hysterisk smärta, om hon skulle svimma
eller anse det vara tid att . . . lyda.
Nej, så fort, så snöpligt kunde hon icke hafva
öfverlefvat sina bästa dagar. Lyda — åh nej, åh
fy, hennes välde vore för alltid förloradt, om hon
tillgrepe något så lumpet. . . . Men om hon skulle
låtsa en förställd lydnad, låtsa foga sig tills hans
lynne blefve jemnt, och då genom böner, tårar...
aldrig! Det var ju den väg andra qvinnor hittade,
den åt hvdken hon så ofta skrattat . . . nej, hon
försmådde den, ville ieke nedlåta sig till konster,
som hon föraktade.
Innan Julia tagit sitt parti hade Rudolf åter
gått in i andra rummet, men icke varit der mer
än några minuter, då han hörde sin hustrus
lätta steg öfver golfvel. Rudolfs hjerta klappade
af fröjd. "Hon återkommer, hon ber — o, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
