Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Tack, tack! Men du får icke tro alt jag
tillhör dessa svaga män, som låla de hemmavarande
uppbära de förlreter, som träffas borta. Nej,
detta är icke mitt sätt. Nu har jag dessutom gjort
ganska goda affärer: jag har sålt min spannmål
till högt pris. Men förlåt — detta är alltför
trivialt för dig.’’
”Hvarför säger du så, min gode Ludvig? Om
du tror att det generar mig alt höra talas om din
ekonomi, misstager du dig, liksom jag nyss gjorde,
då jag tyckte att ditt lynne icke var godt.’’
”Det var blott en tanke, som förmörkade min
själ — den kom och for. Men vet du, dyra
La-vinia, det är en stor lycka att du visar dig god
emot mig, äfven då jag icke förtjenar det. Vid
ett annat förhallande a din sida, kunde min
sinnesstämning, då den är så rellig som den nyss
var, lätt förvandlas till bekymmer för oss båda.
Du bortstryker molnen så sakta att jag ej vet hur
de förskingras. Jag märker blott att det blir klart
igen.”
”Åb,” sade Lavinia glädtigt, ”detta är allt din
egen förtjenst. Minns du den lektion du gaf mig
på kyrkogården, första dagen jag tog mitt nya hem
i besittning?”
”Hade jag känt dig då så väl som nu, skulle
jag hafva sparat in mitt tal5 ty öfverflödigare ord
ha väl aldrig varit utkastade.”
”Således," yttrade Lavinia med lätt tonvigt —
i det hon förstulet blickade åt andra sidan af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
