Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jo, bevars, det vet jag mycket väl,” snyftade
Julia; ”och jag vet äfven att det bär Rosenborg
är ett olyckligt, ohyggligt ställe, som tagit lifvet af
en ung qvinna förr en gång. Åh ja, det har nog
varit spordt.”
”Tyst, för himlens skull!” förmanade Lavinia,
med fingret på läppen: ’jag hör Ludvigs steg
derute.”
”Jaså, du tänker att jag också är rädd för
honom; men jag ber att slippa alla föreläsningar!”
Hon kastade sig åt andra sidan.
”Jag måste gå ut på ett par ögonblick!”
hvi-skade Lavinia.
Rudolf qvarhöll henne ångestfull. ”Huru skall
allt detta slutas?”
”Ganska säkert på det sätt att hon i morgon är
så förtjusande och förtrollande att du
glömmer hela detta uppträde.”
Rudolf svarade ej; han endast skakade hufvudet
med ett uttryck af oändligt bekymmer.
Då Lavinia öppnade dörren, fann hon sin man
stående vid det närmast belägna bordet, stödd
mot dess skifva. Hans utseende vittnade att han
hört hvarje ord, och att de gjort ett ytterst obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
