Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvad är han också för en man, som ej kan
sätta sig i respekt! Jag såg aldrig i min lefnad
en så ömklig svaghet — att ligga på knä och
ödmjukast tigga om förlåtelse, då hon rasar som
en furie!”
”Kom ihåg, gode Ludvig, att han älskar.
Kärleken gör ...”
Lavinia höll hastigt inne. Hon hade ernat säga:
”kärleken gör mannen svag,” men aktade sig väl
att uttala den meningen.
”Ab, frukta ej att säga ut den gamla
trosartikeln. Allting beror ju på tillämpningen.”
”Jag vet icke, min bäste Ludvig, om vi nu äro
af samma tanke. Jag ville hafva sagt att
kärleken gör hvarje man af Rudolfs veka och milda
lynne svag till oförstånd. Ännu några sådana
scener som i dag, och Julia skall i honom bilda sig
en liten hus-tyrann. I samma mån han blifvit
plågad och retad, skall han plåga och reta igen, när
kärleken slocknat.”
”Din blick ser med skarp klarhet in i Rudolfs
lynne. Men bekänn att du är en klok fru: du
ändrade visst litet af den tilltänkta meningen?”
”Jag rättade den.” Hon såg honom med en
öppen blick i ögat. ”Då jag talade, tänkte jag blott
på Rudolf. Jag tror väl att jag känner dig
tillräckligt, för att vara säker att kärleken aldrig
kommer att göra dig svag i denna mening."
”Menar du då, goda Lavinia, att den skulle göra
det i någon mening?"
Ett år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
