Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Det Sr sannt - farväl med dig dä på en liten
stund Hon nickade vänligt åt sin man och gick.
i>ä länge hon kunde synas, satt Ludvig
orörligmen då hon försvunnit, rusade han inåt
småskogen och kastade sig med ansigtet mot jorden.
De qval han led, då han trodde sig förlora
denna qvinna, som han icke blott älskade till
ursinnighet, utan tillbad som en engel af renhet, voro
så^öfver all beskrifning, alt ban, för att befria sig
fran dem, genast skulle hafva skjutit sig för
pannan, om han ej dessförinnan beböft svalka si" i
hämd och blod. °
Ack, du förrädare, du lömske förrädare, om du.
slitit hjertat ur mitt bröst, det skulle gjort mindre
ondt, än att du slet denna qvinna ifrån mig. . . .
Och hon — hon — den ädla, den stolta Lavinia
— bar nedsjunkit ända derhän att hon af honom
måste tigga skonsamhet om sitt rykte. . . . Och
mig . . . hafva de båda bedragit, gäckat, belett!
Den eländige, godtrogne narren, som drömde om
ett belt lif af himmelsk salighet, hvarför skulle han
ej få drömma? Han var ju då så fredlig att man
i lugn kunde uppgöra de planer, som efter tvenne
månader borde taga sin början. . . . Men vänta,
vänta ... vid min själs eviga salighet, dessa
planer skola ej bli af — nej, de skola icke bli
af!”
Han upptog klockan. . . . ”Huru sekunderna
också smyga fram — jag nödgas gifva dem tid,
jag nödgas vänta.” . , , Med möda kunde han styra
Ett år. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
