Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGÜNIONDE KAPITLET.
Rudolf hade några sekunder stått ensam
utanför dörren till Julias rum.
Han lulade sig intill dörrposten och tycktes
bemöda sig att samla hela sitt mod, hela sin kraft,
för att kunna öppna och möta sitt öde.
Slutligen kom nyckeln i låset — ett sakta
vridande, och dörren gick upp.
Han träddde in.
Julia satt på soffan i det mest älskvärda och
ogenerade sjelfsvåld, bläddrande i ”Magazin för
Konst, Nyheter och Moder”.
Hon hade hela tiden varit färdig att förgås af
nyfikenhet, innan hon fick höra hur hennes komedi
skulle slutas; men då hon ändtligen hörde Rudolfs
steg, hastade hon att taga den ställning, som
förekom henne att vara bäst öfverensstämmande
med en persons, hvilken ännu icke vet hvad rol
som kan påkallas: allt berodde på om misstaget
ännu blifvit upptäckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
