Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häpnaden och förskräckelsen tillslöt för några
minuter Julias läppar.
Var det en dröm, en pröfning eller en förfärlig
verklighet?
Nej, det måste vara en pröfning.
Hon skulle lätt afvända den genom ett sken af
foglighet. ... O, hade blott icke ryltmästaren
suttit der som en bildstod och med sin afskräokande
allvarsamhet, sin isande stränghet liksom bevakat
ingången til! Rudolfs hjerla, skulle hon nog, i trots
af Rudolfs leda för siren-tonerna, försökt hela
verkan af deras makt, hela verkan af sina tusen små
förtjusande konster!
Men nu fordrades allvar; och så bittert det var
att förödmjuka sig i Ludvigs och Lavinias närvaro
— Lavinia som till och med hade en lår af
medlidande — gick hon fram till sin man och utsade
sakta, ömt och outsägligt bedjande följande ord:
"Förlåt mitt oförstånd, Rudolf! Jag är redan
så hårdt straffad genom mina egna förebråelser, att
din dom, om du ej återkallar den, skulle helt och
hållet förkrossa mitt hjerta, ja, verkligen döda mig.’’
"Nej, Julia, din lättsinnighet kommer dig
tvärtom att snart glömma till och med sjelfva
anledningen dertill. Och vore jag nu så föraktligt svag
att jag kunde tro dig, förtjenade jag det lif af
beständigt vexlande plågor, som du i framtiden skulle
bereda mig.”
"Jag, Rudolf, bereda dig ett lif af vexlande
plågor?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
