Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom sjelfva otron, det gifves något brott som ej
kan försonas?”
”Deröfver har jag ännu icke tänkt, långt mindre
att jag deröfver skulle kunna yttra mig!” svarade
hon undvikande. ”Men jag har i stället betänkt
att den man, som en gång, utan någon anledning
från hustruns sida, flammat och rasat af
svartsjuka, lätteligen skall finna sådana anledningar i de
oskyldigaste ord hon vexlar med andra. Der anlag
finnes till detta förfärliga onda, förgår det kanske
sällan.”
"Intet ondt finnes, för hvilket ej också finnes
botemedel!" svarade han, öfvergående till den
låga och varma ton, som så mången gång banat
sig väg till Lavinias hjerta. ”Du, endast du, har
lärt mig att känna dessa plågor, hvilka måste vara
värre än de fördömdas (jag frestades aldrig deraf
under min förening med salig Charlotte); och du,
endast du^ kan bota mig. Du vet väl att
tålamod och undergifvenhet icke höra till mina
svagheter; men kunna dessa egenskaper verka någon
förändring i den dom, dina ständigt undvikande
svar uttalat, så fordra i guds namn hvad du vill.
Jag är säker att du skall vara nog ädelmodig —
och jag vågar hoppas att du har nog aktning
för mig att ej sätta mina känslor på något prof,
för hvilket jag behöfver rodna inför mig sjelf.”
Lavinias hjerta klappade af sällhet; men hon
hade styrka att icke blottställa sig för hans
lågande blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
