Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gicli så visst qvarten full; ty Lavinias talande oro,
som måste innebära något mer än han anade,
blandade beständigt fruktan i hans brinnande begär
att se sitt öde afgjordt.
Men under en af dessa regelmessiga promenader
skar ban tvärt af.
”Hur hvarje dumhet, bvarje sinnets
uppsvallning straffar sig sjelf!” sade han, fästande en blick
full af den djupaste ömhet på henne, som i dag
för ett år sedan blef hans hustru. ”Jag blygs för
mig sjelf och inför dig vid erinringen af det tokiga
beslut, som bär skulden till vår gemensamma
förlägenhet i dag. Om jag vid detta tillfälle visat,
hvad du så oändligt många gånger sedermera visat
mig, tålamod och öfverseende, skulle kanhända en
icke alltför lång tid förflutit, innan å ena sidan
ditt hjertas godhet och å den andra mina oafbrutna
bemödanden att minska den afsky, du då kände,
bringat oss i ett bättre ocb lyckligare förhållande.
Men var jag då öfvermodig eller rättare från
mina sinnen, så vet du om jag derför fått lida.
Dock, älskade Lavinia ...”
Klangen af dessa begge ord, för första gången
begagnade tillsammans, gjorde ettså häftigt intryck
på Ludvig, alt ali förlägenhet, oro och fruktan
drog bort, liksom molnen för en solvarm vind.
”Älskade, älskade Lavinia, hvilka förklaringar
skulle väl behöfvas, efter allt hvad dina egna ögon
sett? Du har kunnat följa hur ett nytt lif uppväckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
