Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ersättning för den smärtan att framlefva ett helt
lif vid sidan af en qvinna, för hvilken jag brunne,
under det hon ständigt förblefve kall. Hellre, ja . . .
hellre skilsmessa!’
På Lavinias läppar sväfvade ett leende af nästan
helig skönhet. Och medan rodnande flammor foro
fram och åter öfver hennes ansigte, svarade hon
sakta, men klart och fast:
’’Då du kan din egen historia, så kan du äfven
min; och det skulle vara alldeles mot min
karakter och mitt lynne att genom något behagsjukt
undvikande fördröja denna bekännelse. O,
Ludvig, jag känner dig dessutom för väl att icke veta
det du, som aldrig legat vid en qvinnas fötler,
icke heller skulle legat vid mina, om ej dina ögon
redan förut skaffat dig all den visshet du ville hafva.
Men utom känslorna, som gifva sig sjelfva, fordras
något mera, som . . . som ...”
”’Fordra hvad som helst,” sade Ludvig med
hänförelse: ”jag känner ej någon gräns för de
uppoffringar, hvartill jag kunde vara i stånd, om det
är sådana du vill ha. Allt, allt, blott jag får
behålla din kärlek!”
”Sätt dig då hos mig, min dyre Ludvig, och
låt oss försöka att vara lugna och förnuftiga. Jag
har ännu en bekännelse att göra dig.”
”Nej, tig då hellre!” utbrast han bleknande.
Ӏr det den uslingen Gotthard, som . . . ack,
förlåt mig — jag blir alltid tokig, när jag tänker på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
