Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Låt mig endast först säga till om hästar. Vi
ha sju mil till Rosenborg — jag skall genast låta
ett föibud afgå, så hinna vi hem till aftonen. Det
vore så oändligt herrligt att hinna hemmet, vårt
lugna kära hem, på vår bröllopsdag — jag säger
aldrig andra bröllopsdag.’
”Nå, så bestyr då om allt det der!’’
Ludvig flög ut att verkställa alla sina
anordningar; och först da de halfannan timma derefter
sutto i resvagnen, då Lavinias hufvud hvilade mot
hennes makes axel, påminde hont "Nu måtte du
icke kunna uppfinna något medel att undvika mig?’
”Ack, tro mig, min enda älskade, att dessa
und-vikanden icke varit för min skull! Tyvärr står den
arma Marie Rehnmans öde ganska nära ditt.”
”Huru, Ludvig — huru? Jag vet att du ej kan
bafva bedragit mig?”
”Nej, visst icke jag; men — bedrog dig ej en
gång någon annan? Du bleknar, min Lavinia —
o, om du verkligen älskar mig, så sträck mig ej
på pinbänken genom att visa mig de qval han
ännu kostar dig!"
”Gotthard ... Gotthard!” . . . framstammade hon.
Hennes hufvud sjönk djupt ned i händerna;
blott en suck, men en suck af omätligt omfång,
häfde hennes bröst.
Ludvig satt stum; hans blick var häftad på
hennes sänkta panna.
Efter några minuter lyftade Lavinia åter sitt
hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
