Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till dessa fruntimmer i dess rätta ljus. Min enda
önskan var att bespara dig smärtan af ett
upprif-vet sår och smärtan att ha dig så nära denna
stackars flicka, som en gång var en oskyldig orsak
till ditt högsta lidande.”
”Men nu,” svarade Lavinia, ”skall jag kunna se
henne. Ja, jag vill bemöda mig att öfvertyga hela
orten att jag antager mig henne som en syster.
Sedan jag ej mer för Gotthards minne känner
någonting, sedan jag af själ och hjerta förlåtit
honom, vill jag med dig, min Ludvig, täfla i
vänskap mot den olyckliga.”
”Ack, denna försäkran, älskade Lavinia, sätter
kronan på min lycka: ditt ädelmod visar mig att
ditt hjerta har rum för blott en kärlek.”
Det var längesedan nedmörkt, och endast månen
skimrade öfver fjellen och kastade sitt bleka ljus
öfver Rosenborgs hvita murar, då vagnen nalkades
korsvägen.
’Skall ej kusken laga af åt kyrkan?” frågade
Lavinia skämtsamt.
”Åt kyrkan?” eftersade Ludvig, uppfarande från
sina känslors rusiga tystnad.
”Ja, jag erinrar mig att du brukar ge
denna befallning, när du på bröllopsdagen för hem
din brud.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
