Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej, nej; men du har gråtit. Och hvad har
du att gråta för, låt se, om vi skulle göra opp
räkningen, hvem som förlorat mest, du eller jag?
Du fick en man, som, det är väl sannt, icke [-låter-] {+lå-
ter+} leka med sig som din ’söta Rudolf’; men jag
fick deremot en hustru, som jag gerna skulle
skänka bort för intet, om någon ville ha henne, en
hustru, som genom sitt slarf och sin oduglighet
hjelpt till att ruinera mig. Hvad tror du väl
dessutom det vill säga för en man att komma hem till
ett sådant hus, som det du håller, och som du
hållit alltsedan jag tog dig? Se dig omkring och
skäms att din man skall peka ut för dig hur snusk
och otrefnad vexa oss öfver hufvudet. Du är en
dålig hustru, en dålig husmor och till och med en
dålig mor, sedan serafen gick åt herranom.”
När det blef tyst och stilla i kammaren, och
mannen sof och barnen sofvo, låg Julia vaken och
gret och sökte sig en fläck på himlen, der hennes
öga kunde stanna, medan hon i sitt bjerta uttalade
ett namn, som aldrig under dagen smög öfver
hennes läppar.
Då, liksom ofta, svarade på hennes tunga
suckar en röst, hvilken talade till henne om
uppresning ur allt detta elände, om uppresning genom
kraft, mod och en fast vilja. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
