Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omkring en vecka efter omförmälda samtal, en
afton, då doktorn, trött av dagens mödor, nyligen
insomnat, men lians hustru ännu låg och funderade
på vad slags förrätt det egentligen varit, som
borgmästarinnan haft på sin supé samma afton, bultade
det skarpt på förstugudörrarna.
Vid den otåliga, bestämda och, om man så får
uttrycka sig, förnäma bultningen — ty fru doktorinnan
Manning var för väl bekant med dylika ljud att ej
genast märka, det fråga nu icke vore om
»fattigsjukbud» — spratt hon häftigt till, men av en känsla, som
varken var rädslans, förundrans, förtrytelsens p1Vr
deltagandets, utan fastmera en riktig förtjusningens
känsla. Hon hade länge drömt, hoppats och anat att
dessa slag skulle låta höra sig. Säkerligen, troligen,
ja, utan all fråga hade de någon lycklig gemenskap
med hjältinnan bakom förhänget i fru Björkmans
lokal. Och som det skulle varit snart sagt barbariskt
att störa den stackars uttröttade Manning en enda
minut innan det behövdes, beslöt den ädelmodiga
makan, för första gången efter deras giftelmål, att
vid ett sådant tillfälle som detta icke väcka honom,
icke ens ringa på någon, utan hoppade själv helt tyst
ur sängen för att kasta kläderna på sig och öppna.
Vår doktorinna tog för alldeles avgjort, att det vore
ackuschörskans Johanna, som, instruerad av sin
matmoder, givit den raska signalen. Och nu, vid ett
så gott tillfälle, måste man, kosta vad det ville, locka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
