Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något ur jungfrun, helst hon troligen redan vore
invigd i förtroendet.
Medan fru Manning sysselsatte sig med dessa
angenäma betraktelser, men i trots av all skyndsamhet
ej hunnit få på sig mer än tofflor och underkjol,
bultade det på nytt, och det så eftertryckligt, att, om
hon ej ville invänta sin mans uppvaknande, hon måste
springa sådan hon var. Hon kastade således en
schal som kappa över axlarna, fattade lampan,
ryckte till sig förstugunyckeln, ilade ut och
från-drog regeln.
Men, himmel, vilket slag för den unga damens
blygsamhet! Hon trodde sig också dö av förskräckelse,
då icke den väntade jungfrun, utan en stor,
besynnerligt oblyg och tilltagsen karl rusade in. Men det lär
nu i allmänhet vara så, att man icke lätt dör av
skrämsel, åtminstone icke med nerver så goda som fru
Man-nings. Hon till och med såg, att den civila kappan satt
på en militär. Aldrig hade hon sett ett par vackrare
mustascher och ett par svartare ögon, men det var
en förvirring i de där ögonen, som skrämde henne
mera än hela mannens uppenbarelse. Med ett häftigt
skrik sprang hon sin väg eller, rättare, var på väg att
göra det. Detta hindrades likväl därigenom, att
officeren utan krus fattade henne i armen.
»Stanna, människa», sade han med tonen hos en
person, som befinner sig i en ställning, där alla
kon-siderationer upphört att verka, »stanna och säg mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
