Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mor hade fordom innehaft en plats mitt mellan
husmamsell och kammarjungfru hos friherrinnan.
Några timmar senare — det var då redan
halvskumt — körde vagnen åter fram till trappan.
Översten hoppade ur med en lätthet, som kunde anstått
en tjugufemårig löjtnant, och det låg verkligen
någonting ridderligt i den artighet, varmed han hjälpte sin
fru att stiga ned.
Friherrinnan, insvept i sin långa slöja, darrade så
häftigt, att hon synbart var i behov av stöd. Hon hade
icke återsett Tyringshom sedan faderns död, och nu
uppnådde hon knappt sina egna rum, förrän hon, i
stället att, såsom översten ändå smickrat sig, }i;tra
några förbindliga och tillfredställande ord över hans
förträffliga anordningar, utbrast i en våldsam ström
av tårar.
Det var utan tvivel en verklig vällust för den
stackars Eugenie att gråta just här: hon hade icke ägt
denna lycka på länge. Också var det en tårflod, som
aldrig syntes vilja taga slut.
»Min söta Eugenie, jag försäkrar, att jag blir ängslig!»
sade översten, vilken i synnerhet var bekymrad att
någon av tjänstefolket kunde komma in. »Du blir så
fasligt echaufferad, min vän!»
»Malkus, hur kan du i dag tala om en sådan småsak?»
frågade friherrinnan med en blick av djup förebråelse,
i det hon sökte kuva de tysta snyftningarna och vinna
någon självbehärskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
