Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hört de varma, outsägligt ömma ord, han viskade
till henne, skulle svårligen trott, att detta var samma
stela figur, som nyss visat sig för de andra.
»Huru skall jag riktigt kunna tacka dig för denna
uppoffring, min älskade, älskade Klas!» sade
friherrinnan och smekte hans kind. »Jag vet nog, att du
aldrig funnit det gott att vara hemma.»
»Och varför, mamma, fann jag ej det? Jo, emedan
jag så mycket led av att se den ömmaste mor lida.
Numera är jag dock intet barn: jag förmår fatta och bära
varje börda. I/åt det då vara förtroende, ett
obegränsat förtroende mellan oss såsom det höves vänner,
såsom det framför allt höves mor och son!»
»Vad i Guds namn menar du, Klas?» frågade
friherrinnan häftigt. »Icke förtroende mellan oss? Huru
fa1W du på en så grym tanke? Vem älskar jag så som
dig? TiU vem har jag fastare förtroende?»
Baronen kysste sin mors händer. »Säg mig då»,
viskade han, »varifrån denna tysta, trånande
sorgbundenhet härleder sig, som aldrig vet av någon minskning?
Varifrån dessa bleka kinder, dessa matta ögon, dessa
nervösa sprittningar? De hava en orsak, så sant det
finns en Gud, som i detta ögonblick ser oss.»
»Min sjuklighet, mitt av naturen dystra lynne har
gjort mig sådan, bäste, älskade Klas! Misstro ej din
stackars mor! Vad misstänker du.»
»Jag vet det icke själv. Men min känsla eUer, kanske
snarare instinkten säger mig, att inom vår familj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
