Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att lugna sina tankar, tog sig Klas Malkus en
lång promenad. Då han började besväras av en
besvärlig törst, knackade han på i ett hus vid vägen.
En ung flicka kom och öppnade. Det var Marie Alsing,
ensam hemma, ty far och mor voro på begravning.
Medan flickan hämtade vatten tog Klas Malkus
rummet i besiktning och fann det utmärkt trevligt
och snyggt. »Detta är ej någon bondstuga . . . Huru . . .
ett klavér, vad skall det vara? Åh, jag vet, det är
klockargården: flickan är dotter till den gamle
kapellmästaren.»
Marie återkom med vattnet och bjöd ett glas åt
gästen, som med en tyst bugning mottog det. Sedan
satte sig Marie till sitt arbete och tänkte för sig själv:
»Han måtte väl snart gå!»
Men baron Klas fann sig rätt väl i numera
kapellmästarens, fordom hans morfars, gamlebaronens,
ta-gelklädda länstol. Emedan han kände någon trötthet
och mycket älskade en bekväm ställning, utsträckte
han lemmarna till deras hela längd. Den svarta
luggen nedföll av sig själv, och ägaren lät den hava sitt
självsvåld, emedan han genom densamma så
mycket mera obehindrat kunde se på Marie. För första
gången i sin levnad fann baron Klas, att det var ett
nöje att se på en skön flicka, det vill säga, att han
kände att så var: han erkände det ej, ty han kom icke
att reflektera över saken.
Marie började emellertid finna sin belägenhet mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
