Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
angenäm. Hon visste ej vad hon skulle taga sig tiU
med en så underlig människa och önskade innerligt
att någon måtte komma. Men ingen kom. Och sedan
Marie mycket begrundat på vad sätt hon kunde
avbryta hans tystnad och kanske väcka honom, i fall
han möjligen sov, steg hon upp, gick ett par slag över
golvet, ställde sig vid fönstret och sade liksom
för sig själv — och Marie tyckte att påhittet var
rätt fiffigt —: »Jag undrar just vad klockan Van
vara?»
»Klockan?» upprepade baron Klas och framtog sitt
ur. »Klockan är nära 2 — det trodde jag ej. Det måste
vara ett gott stycke härifrån och till herrgården?»
Han steg upp.
»Icke stort mer än en halv f järdingsväg ... Är herrn
på herrgården hos översten?» Kvinnan segrade
slutligen, som tillbörligt var, över Maries blyghet.
»Vet du icke det? Jag är Klas Malkus . . . Men nu
farväl. . . tack för vattnet!» Han gick och nickade
ännu en gång i dörren.
»Nå, bevars, var detta unga baronen!» sade Marie
och sprang ut på gården för att se efter honom, så
snart hon trodde sig själv icke mera bliva sedd. Men
nu ville händelsen att, just där vägen krökte, baronen
sag sig tillbaka, och da han varseblev Marie, nickade
han ännu tre å fyra gånger liksom för att tacka henne
för hennes uppmärksamhet.
Efter den dagen och den stunden bar alltid så till,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
