Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värd eller den nyss bekomna tjäderportionen. Han satt
således även kvar. Men ingendera besvärade den andre.
Kaptenen åt ocli drack också, fast han allt emellan
grinade åt vinet. Baronen tömde även mot vanan
några glas, men han åt nästan intet: han syntes fullt
sysselsatt med att sticka hål i servetten.
Översten och Richard hunno emellertid jämnt och
nätt ned, tills vagnsdörren öppnades. Först syntes
ett äldre fruntimmer, inhöljt i siden och spetsar.
Ömsesidiga utrop av glädje och förtjusning. Det var syster
Catrine Sofie, kammarrådinnan, som äntligen, stödd
på sin brors arm, stod välbehållen på marken.
Då hon passerat, framtedde den halvöppna
täckvagnen en uppenbarelse av annan art: Isabella —
Isabella, vars rykte aldrig kunde tala sanning, ty
hurudan hon var, kunde ingen säga — Isabella, vars
skönhet, ständigt ny, oupphörligt växlande uttryck, vars
ögon hade en färg, varpå ingen sades kunna uppgiva
namn. Det påstods, att de voro blå, då djupare
intryck i dem avspeglade sig. När hon log och
skämtade, sades det, att strålarna voro alltför glänsande
att tåla ses vid en närmare skärskådning. Men
allmänt var det antaget, att, då de blixtrade av
förtrytelse eller någon kuvad rörelse av mindre behaglig
art, de voro svarta.
Den överlycklige Richard fick räcka handen åt den
höga, ädla gestalten, vars mjuka former röjde denna
rena stil, som tjusar kännarens och konstnärens ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
