Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorglös ton, »men bliv bara icke kär i mig själv, därtill
råder jag dig uppriktigt!»
»Vore det kanske ett brott?»
»Nej, det vore endast förspilld möda», återtog hon
leende, »ty så mycket jag än håller av mina vänner,
så mycket avskyr jag alla pretendenter ... och en
kusin, som förälskar sig, har verkligen något
motbjudande. Det hör till inbegreppet av det ’sagda och
osagda’, att han aldrig får bli kär, nota bene i mig.»
»Var icke rädd, jag skall ej ådraga mig din onåd!
Lyckligtvis känner jag mig icke heller frestad därtill.»
»Sådana bekännelser kunna anses överflödiga, min
herre. Tag hit den stora luntan med noterna där borta
från stolen . . . Ah, bara förlegat gods . . . Bär bort dem
igen!»
Supén gjorde slat såväl på spelet som alla enskilda
samtal.
Med skäl prisades majorskans anrättning såsom
utsökt, och vinet flödade till sådan mängd, att översten
misstänkte, att det skedde för att visa honom
grundlösheten av hans fruktan. En karolinabål till generalens
ära slutade festen, men som detta var alldeles
opåräknat, hade herrarna förut lagt god grund, varav hände,
att generalen nära nog blivit »kapten», och kaptenen
åter, vid denna livande anblick väckt till medvetande
av sin egen styrka, pöste nästan som en general.
Vid avskedet höll det på att aldrig taga slut med
artigheter. Än en gång, och nu med en viss livlighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
