Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon gjorde någondera emot, svarade på så sätt, att
hon gav översten en hemlig vink.
»Nå, vart skall det hän?» frågade han då de kommit
in i hans egna rum.
»Ack, min käre vän, jag är mycket, mycket ledsen!»
utbrast friherrinnan. »Men jag försäkrar dig, att det
är mig omöjligt att hjälpa det: han skickar det såsom
skänk till klockaregården.»
»Nå, skräpet är ej bättre värt!» sade översten med
mycken köld. Han låtsade som om han ej förstode
sin frus oro och att det endast vore en godhet av Klas
Malkus. Egentligen var översten för närvarande ej
särdeles angelägen att ha något obytt med sin herr
son. Då han dessutom var övertygad, att hans
frus synkrets ej kunde sträcka sig synnerlige
långt, lät han henne förvåna sig så mycket hon
behagade.
Översten var emellertid vid denna sak på långt
när icke utan bekymmer, tvärtom, och det var honom
en onämnbar plåga att endast förmoda, att sonen tagit
reda på sina egna känslor. Detta var likväl ej någon
given följd av pianots avsändning, och för att nu giva
saken ett gillande utseende, gick översten själv ut på
gården och vidtalade drängarna om aktsamt
förfarande. Härigenom trodde alla att det var översten
och friherrinnan, men icke baron Klas, som skickat
instrumentet.
Då mor Kristina ett par timmar senare i stor helg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
