Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och det har säkert sparat oss mången ledsam stund,
tant lilla!»
»Ja, men det var före Köpenhamnsresan!»
Kammarrådinnan tvekade synbart.
»Den måtte aldrig förändrat tants tanke?»
»Jo, så till vida, att jag alltid förut trodde ... det
vill säga, innan jag konsulte ...»
»Ack, tant, låt mig slippa att höra ett ord vidare
om giftermålsförslag?»
Tant Catrine Sofie såg bedjande på sitt hjärtas
barn. »När du är borta», sade hon och böjde snyftande
sitt huvud, »finnes ingen, som kan älska och trösta
mig, ingen, åt vilken jag kan lämna mitt jordiska goda.
Däremot, om du gifter dig, kunde jag äga hopp att
ännu en gång få uppfostra en liten älskling.»
»Kära tant, lämna dessa underliga önskningar!
Vem vet om tant behöver sörja mig? Och även i det
fallet ville visst icke min ömma och ädla tant vara så
självisk och begära, att jag, för att skänka tant denna
ovissa glädje, skulle mångdubblade kval, varmed jag
nog ändå får återbetala mitt liv. Om det redan är
hårt att så ung lämna jorden, huru mycket bittrare
vore det ej, om jag där efterlämnade en make och ett
barn . .. Nej, tant, fresta mig icke!»
»Fresta dig... Det är då likväl en frestelse!»
utropade tant Catrine Sofie med triumferande ton. »O,
min Gud, det är redan stort, att jag fick uppleva den
glädjen att höra dig erkänna det! Jag har verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
