Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldrar bo, men vi leva i det lilla hemmet, ty ju trängre
rummet är, desto trängre blir rummet mellan de
hjärtan, som bo där inne. Tror du ej det, min älskade
Marie?»
Maries svar låg i hennes sälla småleende.
»Och nu säger du Klas! Du vill ju ej neka mig det,
som du i framtiden ändå beständigt kommer att säga!»
»Det skulle låta så underligt!» menade Marie, rädd
för den första gången hon skulle nämna den älskade
vid hans namn.
»Icke underligt alls! Det är bara du, som tycker så.»
»Jag skall läsa över det till härnäst», sade hon med
oskuldsfull naivitet, »i dag är det alldeles omöjligt!»
»Så läs över det oupphörligt till härnäst då... Men
hitta nu på ett råd att slippa ur arresten!»
»Kom icke hit på några dagar, så blir det väl bra
igen. Far är ännu uppretad, sedan hennes nåd var
här och så ivrigt lade sig ut för giftermålet med
Brogren.»
»Vad . .. har min mor varit här?»
»Ja, och hon var minsann rätt sträng.»
Marie såg i baronens mörka ögon ett uttryck som
skrämde henne.
»Gud, hur illa jag gjort att omtala det!» suckade
hon, djupt ångrande sitt oförsiktiga förtroende. Hon
fann genast, att grannlagenheten mot honom bort
förbjuda henne det. Tvenne ångestfulla tårar hängde
i fransen av hennes fällda ögonlock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
