Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
irrgångar och kasta åsido det bästa som finnes i livet,
ett hurtigt lynne och sinnesfrid, och för vad? För att
vinna ett oerhört trassel och i alla händelser söndring
och sorg... O, dessa osaliga
fideikommiss-stiftelser!»
Detta var den sista överläggningen, han hade med
sig själv före avresan. Och med lättare sinne, liksom
om en omätlig börda fallit bort från honom, gick han
att hos sin värd och sina värdinnor avlägga sin sista
tacksägelse för den gästfrihet och stora välvilja, han
åtnjutit. Vagnen var redan förspänd, kappsäcken ute,
kaptenen, som låtit övertala sig att skingra överstens
melankoli, resklädd, och löjtnantens tankar redan
långt förut hos Isabella, då han inträdde i förmaket.
Hedvig stod’ensam vid fönstret. Hon var upprörd,
vår unga fröken, men hon försökte efter bästa förmåga
att dölja det, och det var icke heller det ringaste svårt
att undgå Richards uppmärksamhet, så helt och hållet
upptagen som han var med tanken på sina egna
förhoppningar.
»Jag står här och ser åt, om det vill klarna upp
riktigt!» sade Evas lilla läraktiga dotter och tryckte sitt
ansikte hårdare intill rutan. »Jag tror helt säkert, att
herrarna få gott resväder.»
»Söta, goda fröken Hedvig, låt mig kyssa frökens
händer, dessa små förtjusande händer, som körde
för mig, då jag var så hjälplös som en sannskyldig
invalid! Huru skall jag någonsin kunna tacka fröken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
