Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som nu mer än vanligt fruktade för ensligheten. . .
»Ack,*om kapten ville bli kvar!»
Det låg något så oändligt hjärtligt och uppriktigt
i hennes ord, att kaptenen förvånad vände sig till
henne: »Vad nu? Skulle lilla fröken kanske också sakna
mig. . , jag blir min själ riktigt högfärdig.»
»Ja, bli gärna det, i fall min saknad kan ingiva
kapten Brandler något högmod, ty jag förklarar, att
ingenting kan vara tråkigare, än att kapten nu lämnar oss.
Jag tycker mig just vara färdig att gråta därvid!»
Och Hedvig, som verkligen icke längre förmådde
återhålla de tårar, en annans avresa kostade henne, grät
nu öppet och opåtalt för kapten Brandlers skull.
»Herre min Gud», suckade kaptenen, »jag vet bäst
själv, att jag icke är känslolös för ångan av de ljuvliga
bålar, som skola dofta från Tyringsholm ända hit,
men fördöme mig, vill jag hellre hela min levnad stå
i punsch upp till hakan utan att kunna smaka en
droppe, än jag ville motstå en sådan liten trolsk
bed-jerska! Fröken Hedvig är, så vitt jag vet, den enda
flicka, som gråtit för min skull, och jag kan icke vara
oartig att låta henne göra det förgäves . . . Gudi
befallt, min käre löjtnant! Hälsa översten, att han får
sköta sin mjältsjuka på egen hand; jag blir där jag
är!»
Snart satt Richard i vagnen och glömde gunås
icke allenast fröken Hedvigs omsorger, utan även hela
Mörkedal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
