Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i schalen, kastade hon sig på soffan, med huvudet
djupt nedtryckt i dynorna. Om någon ägde
självbehärskning, så var det hon. Intet enda ljud hördes från
henne, men hon hörde sin far säga till majorskan där
ute: »Bara en obetydlig svindel. . . Den här salen är
något låg... Jag tror att hon somnat.»
Isabella visste nog, att hon dansat för sista gången:
en sådan rörelse, liksom tvånget att nyttja åtsittande
klänningar, var henne outsägligt plågsam att uthärda,
och under den sist förflutna timmen hade hon lovat
sig själv att ej öka sina smärtor genom tvenne ting,
som kunde undvikas.
Men var var nu Richard? Och var var lilla fröken?
Snyftande låg Hedvig kvar på gräsbänken, dit hon
flytt, icke då Richard lämnade henne, men då han
återkom från Isabella utan att ens med det minsta
ursäktande ord nalkas henne. Vid detta så hårda
förfarande förmådde det plågade hjärtat ej längre
motstå begäret att lösa upp sin bitterhet i tårar. Balklädd
som hon var, smög hon sig ut och flög med bevingade
steg ned i trädgården.
Richard saknade henne icke — hon behärskade ej en
enda tanke i hans själ—men i sin egen ångest besvärad
av sällskapets prat och anmärkningar, tog även han,
några ögonblick senare än hon, vägen till samma ställe.
Han fann henne snyftande på gräsbänken. Hon
igenkände Richard, uppgav ett häftigt skri och flydde med
händerna för det tårdränkta ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
