Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes svävande sinnen flögo än hit, än dit, då hon
hastigt kände sig omfattad av tvenne varma armar
och tryckt till ett ännu varmare hjärta.
Det förskräckelsens rop, som var nära att sväva
över hennes läppar, förvandlade sig likväl hastigt i en
sällhetens och glädjens suck, då hon fann, att det var
Klas Malkus, vilken sä hälsade henne, och det med en
blick, som ännu, innan ett ord dem emellan var
växlat, förkunnade henne, att den hemska förtrollningen
fullkomligt var bruten och att han, hur djupt han än
kunde lida av den sorg, som träffat honom, likväl
förmådde bära den. Lång var omarmningen mellan mor
och son, och den arma Eugenies hjärta frossade nu i
den himmelska vissheten, att hennes Klas förlåtit henne.
»Ack, detta är ingen villa?» viskade hon ömt och
strök med sin mjuka hand den älskade sonens panna.
»Du kommer till din stackars mor med dubbel
hugsval-else!»
»Jag kommer för att av hela min själ be mamma
förlåta de kval, jag mot min vilja fogat till de många
mamma förut hade, och jag kommer för att säga: Låt
det vara frid! Vi ha ju i alla fall så mycket, att vi
kunna leva vida lyckligare än vi levat detta sista
minnesrika år. Men ehuru ytan jämnar sig, är det ej alltid
riktigt lugnt i det inre. Så icke heller i mitt. Jag vill
dock, att det skall bli lugnt, och därför följer jag med
Richard, ty frånvaron och glömskan är här det bästa
läkemedlet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
