Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskade Isabella, är det icke för sent. . . Om en känsla,
den din blygsamhet icke vill tillstå, kanske först i
skilsmässans ögonblick uppenbarat sig i ditt hjärta,
o, då besvär jag dig, vid bägges vårt liv och sällhet,
låt ingenting förmå dig att förneka den! Blott ett halvt
ord från dina läppar, en uppmuntrande blick från ditt
öga, och jag blir kvar! Du kan icke umbära mig,
Isabella . .. säg, att du icke kan det!» Han tryckte hennes
hand häftigt mot sina läppar.
»Jo, Richard, jo» — i korta meningar, i en ton, som
blev onaturlig genom ansträngningen, frambringade
Isabella sina ord —, »jag kan . .. jag måste kunna . . .
umbära dig.»
»Du måste ej, Isabella! Åven utan det ringaste hopp blir
jag kvar, om det smärtar dig att se mig resa. Jag
behöver ej säga dig, att det var mindre för min, än din skull
jag beslöt lämna dig. För mig vore det alltid en sällhet,
om än malörtblandad, att se och vara dig nära. Men jag
fruktade, att du icke skulle uthärda att se mig måhända
borttvina under dina ögon, ty om jag förmår behärska
själen, har jag dock icke som du makt över kroppen.»
»Du har handlat rätt mot oss bägge, Richard . . .
och nu, gör pinan kort!»
»Ja, Isabella, jag skall ej längre plåga dig ... Låt
mig blott ännu några minuter se på dig! Unna mig den
fattiga fröjden, som du ej nekar någon, en fröjd, som
ej så snart skall bliva min ... ty vad skulle jag söka
här, sedan du förskjutit mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
