Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärd . . . Nu skall jag lära henne att säga ordet mat.
Hon kan då själv ge till känna, när hon är hungrig,
och jag gläder mig redan i andanom över att få höra
henne ropa: ’Virginia . . . mat!’»
Majorskan rodnade för första gången på sin dotters
vägnar. »Min söta Virginia», yttrade hon och lät
påskina en viss förundran, »jag hoppas att du inser, att
det för ingen del passar att bifoga ordet mat liksom i
sammanhang med det greven lärt din gunstling!»
Nu var turen hos Virginia att synas förvånad. »Huru
så, mamma?»
Detta »huru så» fordrade en förklaring.
»Om», sade den världskloka frun, »en man så ofta
har ett fruntimmersnamn på sina läppar, kan ...»
». . . kan man vara säkep>, avbröt Virginia
skälm-aktigt, »att han icke bär det i hjärtat, ty det, varav
hjärtat är fullt, flödar icke på läpparna.»
»Nej, ser man», utbrast majorskan med stora ögon,
»fröken spelar komedi med sin mor! Men skämt för
sig .. . Det, varav hjärtat är fullt, kan, då man är
ensam, även söka sig väg till läpparna. Greve M. är
onekligen en man av stor förtjänst, men om han funne,
att också du, Virginia lilla, hade några små
förtjänster, vad skulle du tycka om det?»
>>Jag skulle tycka, att mamma vore bra snäll, om
mamma icke ville göra mig så försåtliga frågor!»
svarade Virginia, i det hon slog armarna om moderns
hals.
12 Fideikommisset. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
