Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schweiz eller läste han högt för henne, varemellan
han likväl ofta nog tog sig ledighet att jämka på
dynan, mot vilken hon stundtals lutade sig. Men då detta
jämkande blev något långvarigt, sade Isabella leende,
nästan med den gamla lilla behagsjukan: »Var så god,
min herre, och slit icke ut tofsarna på min dyna, utan
skjut i stället bättre fram pallen och läs sedan utan
avbrott!»
Richards blick strålade vid sådana ord med en låga,
som tydde på den hänsvunna sällhetstiden. Han såg
ej huru genomskinlig handen var, vilken han fattade
och värmde med sina kyssar.
Han blundade och märkte ej huru sol steg upp och
sol sjönk ned . . •
Åter susade det i lindarnas kronor, och ännu spann
Isabellas norna ut tråden mellan livets och dödens
dröm. Likväl sågo alla, att rullen snart var full.
De tilltagande plågorna ville allt mera råda om
henne, och ändock stod hon emot, ty då hon för alltid
nödgades lämna sin soffa i röda kabinettet, då
nödgades hon även taga avsked av Richard, och när den
stunden kom att kroppen tog herraväldet över anden,
då ville Isabella icke vara sedd av någon, som närmare
kunde lida av hennes kval.
Sedan tre dagar led hon förfärligt. O, det var så
tungt att säga farväl åt denne så outsägligt älskade
vän, som med sin ångestfulla blick tiggde: »Gå ej,
gå ej!» Och hon dröjde, dröjde för hans skull, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
