Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade sina gäster, visade den mest intagande blandning
av glädje och förvirring.
»Känner du, goda Hedvig, igen min bror?» frågade
Virginia, då alla inkommit i salen.
»Knappt nog!» svarade hon sakta, och än en gång
halkade hennes blick över Richards gestalt. »Kapten
E . . . brand är verkligen .. .»
».. . i lika grad förändrad som själva tiden är det!»
inföll han. »Minns, att nio år ligga mellan den dag, då
jag tog avsked av den sextonåriga fröken Hedvig,
och denna, på vilken jag har lyckan att hälsa fru von
Brude. I sanning .. .en kär, ja, dyrbar överraskning!»
Dessa ord framfördes i en öppen, hälften hjärtlig,
hälften vemodig ton. Månget minne stal sig till hans
hjärta . .. »men», tänkte han, »dessa
bamdomsfanta-sier äro länge sedan förgätna av den nu fulländade
kvinnan. Livet har visst låtit henne finna flera rosor
än törnen.
De rosor, Hedvig plockat, hade varit tunnsådda.
Hon hade aldrig glömt den man, som väckt den första
kärleken i hennes hjärta, ehuru hon av sin far försmåtts
att äkta kammarherre von Brude.
Över den sextonåriga Hedvigs hjärta låg, en lång
tidrymd efter Richards sista återseende, ett sorgdok
utbrett. Dagboken gladde henne icke vidare, ty varje
gång, hon genomgick såväl det ställe, varvid hon
avbröt, då överstens vagn körde upp på gården, som det
tillägg hon gjort om aftonen, då hon sett löjtnant Ric-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
