Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men, ack. . . snart kommo nya tidningar från
Virginia, att deras älskling återkommit, frisk till
kropp och själ, en annan människa. Huru klappade
ej vid denna underrättelse Hedvigs hjärta. Men dagar,
veckor, månader, ja hela året gick om, och ingen
hördes av. Då öppnade Hedvig under stilla tårar den lilla
kammaren i sitt hjärta, släppte ut den bedrägliga
fågeln och förbjöd honom att någonsin visa sig. Med
djup sörjande blick över att lämna sitt sköna, varma
hem, nödgades den bedrövade gästen ge sig av för att
söka en annan boning. Men utanför fönstret sjöng han
en avskedsklagan, däri det hette: »Du har bortvisat
den ende vän du ägde . . . med mig förlorar du allt,
och mången stund, då du i ensligheten önskar mig
tillbaka, skall du önska förgäves. Vi säga varandra ett
långt farväl!»
Han flaxade bort, och sedan Hedvig gråtit sina
sista tårar såsom saknadsgärd åt denna sin
älskade förtrogne vän, grät hon ej mera, utan blev
lugn och stilla och bättre till sinnes än hon
på länge varit, ty med »hoppet» var också sista
tråden i inbillningens hemliga dröm söndersprungen.
Efter tre månaders förlovning vart hon gift.
Generalen kände sig lycklig, den nygifte mannen var
förtjust och fröken Gunilla smålog och viskade glada
spådomar för framtiden. Men kaptenen hostade och sade:
»Hm, hm!» då det talades om den unga fruns glada ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
