Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seende. Hedvig själv varken hostade eller sade, »Hm,
hm!» men hon kände djupt i hjärtat vad den glada ytan
kostade henne.
♦
Hennes äktenskapshistoria blev den allra vanligaste.
Herr von Brude hade både för litet ont och för litet
gott i sig att för sin hustru bliva någonting annat än en
långsamt pinande tandvärk, en tandvärk, likväl utan
alla tillsatser av nervös retlighet, ty hans lynne var
Gud ske lov bland de mest fredliga inom hus. Han
fordrade blott i första rummet en oavlåtlig
uppmärksamhet, icke just så mycket på sin personliga
bekvämlighet som fast mera på alla de särskilda talövningar,
varmed han roade sig att förvåna sin unga fru.
Därnäst tyckte han om att ej bli avbruten. Och Hedvig
var i bägge dessa fall så lydig och älskvärd en hustru
kunde vara. Hon ägnade en ständig uppmärksamhet
åt sina plikter, och detta var ju det minsta hon
kunde göra, då hon ej förmådde giva sin kärlek, vilken, i
parentes sagt, kammarherren aldrig saknade, ty efter
hans sätt att se tingen, var han, om icke just tillbedd,
likväl oändligt värderad, aktad och älskad av sin
hustru.
Generalen och gamla fröken Gunilla samlades bägge
till sina fäder i den glada övertygelsen, att deras
Hedvig var en av de lyckligaste kvinnor. Hon sade ej
heller någonsin annat, och efter hand, då hennes skön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
