Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han var en långt vackrare, allvarlig man, och huru
klingande, djup och fyllig var ej hans röst! Hedvigs
hjärta ville brista av glädje och sorg. Hon njöt av
hans ära, hon kände med honom och levde i hans anda.
Men, ack, denna anda skulle aldrig söka hennes . ..
Hon grät sakta.
Flera gånger, men alltid gömd genom skygd av
näsduken och tvenne högaxlade grannars
tjänstaktighet att luta sig framåt och endast lämna henne en
helt liten öppning, såg Hedvig och njöt på samma sätt.
Likväl var hon alltid mån om att komma tidigt ut,
ty med varje gång hon såg honom, växte hennes
farhåga för ett möte, vilket ovillkorligt måste erinra
honom om hennes orimligt barnsliga svaghet.
En gång voro de likväl nära att träffas. Det var
under en afton, då Hedvig, som var särdeles intagen
av Riddarholmskyrkans höga minnen, vandrade bland
dess reliker. Hennes sällskap hade något avlägsnat
sig, och vid det hon med djup vördnad vände sin
blick från de segerrika fanorna till de hjältars
rustningar, vilka varit med i så heta strider, varseblev
hon en person, som med långsamma steg kom från
gravkoret. Vid första ögonkastet kände hon genast
igen honom, och besegrad av ångest och fruktan att
bilva sedd, dolde hon ansiktet, så gott det sig göra lät
och stod alldeles orörlig, till dess han passerat förbi
och försvunnit. Men då intogs hon av ånger och oro.
Huru barnsligt, huru nästan löjligt betedde hon sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
