Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans tankar, nu icke mera lät avvisa sig därifrån och
att han själv ägde varken håg eller förmåga att jaga
bort den ljusa uppenbarelsen.
Märkligt var emellertid, att, under det han som bäst
plågade sig med självförebråelser för det nöje, varmed
han biträtt Virginias förslag angående hämtningen,
han likväl på samma gång led av den gruvligaste
otålighet. De raska rodderskornas åror syntes honom
gå långsammare än om båten blivit dragen av
sköldpaddor, och han var på väg att bliva ordentligt ond,
var gång de barska madamema tillkännagåvo, att
det var hans eget sätt att styra båten, som gjorde
uppehållet: de hade aldrig »sett ett tocket där
styrande».
Äntligen framskymtade bryggan. Med ett par
hurtiga steg var Richard uppe, och som Hedvigs boning
ej låg långt därifrån, stod han snart vid glasdörrarna
till salongen. Men hans blick mulnade litet, då han,
i stället för den unga värdinnan själv, endast
varseblev en äldre jungfru, sysselsatt, såsom han i början
tyckte, att borttaga kaffeservisen, vilket han likväl
vid bättre påseende fann vara tvärtom . . . hon ställde
den i ordning för tvenne personer och sade, i det hon
gick ut: »Hennes nåd kommer strax.»
»Gott», tänkte Richard, »i dag vill hon visst mottaga
mig som en gammal vän!» Han såg flyktigt sin person
i spegeln och tyckte, att värmen, ehuru han icke gått
just särdeles långt, mycket uppglödgat hans kinder.
17 Fideikommisset. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
