Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som det var fullt vid slutet av sorgtiden, hade Hedvig
utbytt den svarta klänningen mot en lätt
sommarklänning av gredelin taft. Omkring hennes vackra
hals var lätt kastad en svart florsschal, och vitheten
lyste desto vitare genom sin mörka betäckning, över
vilken de långa, väl krusade lockarna lekte, då hon,
såsom nu, böjde sig ned. Ansiktshyns genomskinliga
skärhet fick oupphörligt en tillsats av nya
purpurskyar .. . det plågade henne att bliva så betraktad,
något som hon kände, om hon än icke såg det.
»Jag tror, att vi måste skynda!»
Dessa voro de enda ord hon yttrade under
kaffe-drickningen, och de uppmanade Richard att lämna
sin plats, så behaglig den ock var. Hedvig försvann,
men återkom snart med hatt och parasoll jämte
jungfrun med kappa.
»Således ett slags duenna!» tänkte Richard. »Varav
kommer detta blyga undvikande? Men vem hade väl
någonsin kunnat drömma om, att den lilla Hedvig
skulle bli så obeskrivligt förtjusande!»
»Så ni sölat, mitt herrskap!» Med denna vänliga
välkomsthälsning mottog grevinnan Virginia sina
gäster.
»Skola vi resa till lands eller sjöss?» frågade Hedvig.
»Vad ... ha ni icke ens talat om det? Se där, kära
du, ha vi vagnen! Därom kommo vi ju överens i går,
och där står min man färdig med armen. Låt oss nu
ge oss av!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
