Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, icke alldeles, men vi ha gått bra mycket
omkring, och vid Kina har jag varit så många
gånger.»
»Och är det väl möjligt att någonsin utan
deltagande kunna betrakta denna lilla underbara, från en
annan världsdel hittrollade värld?»
»Ack, jag är just ingen så stor vän av det underbara!»
svarade Hedvig, som, röjande det mest älskvärda
bryderi över sin likgiltighet, icke visste vad hon i
hast kunde svara, ty denna likgiltighet erfor hon först
i dag . . . annars hade hon med alltid lika ny
tillfredsställelse beskådat och njutit av de skatter, som här
öppnades för konstsinnet och tanken.
Richard betraktade henne länge utan att säga
något, men inom honom uppstego nu utan motstånd
glada, dristiga tankar. »Även jag», sade han slutligen,
»har ofta varit här, men likväl aldrig med samma
intryck som i dag!»
Hedvig slog upp sina sköna ögon. Kosta vad det
ville, måste hon se huru han såg ut, då han sade detta.
Hennes djärvhet blev dock genast straffad: hon kunde
ej uthärda att se vad hans blick, lågande och varm,
uttryckte.
Han satte sig bredvid henne, men skygg som en
duva lämnade då Hedvig sin plats: hon var säker, att
Virginia redan saknade henne.
»Icke ett enda ögonblick med nöje lämnat åt en
gammal vän . . . Hedvig ... är detta vänligt?» frå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
