- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
8

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lindorm älskade landet. Och enär hans brud visst
icke hade minsta anledning att, grundligt ful och trångsinnad
som hon var, älska staden, så beslöto de att bosätta sig på
hennes stora egendom, den hon likväl först, utan att han
befattade sig dermed, både omdöpte, nybygde, möblerade
och rangerade med biträde af alla slags artister, ett arbete*
som upptog ett och ett halft år, efter hvilken tid det äkta
paret här uppslogo sina bopålar. För baronen låg
Engel-vikens förnämsta egenskap deri, att det befann sig på långt
afstånd från hans forna hem. Han medförde till det nya
hemmet sin son och dennes informator, studeranden Werner.
Friherrinnan å sin sida medförde en aflägsen slägting, den
fattiga fröken Alida W.

Det var denna unga flicka, som, jemte baronens son,
den snart åttaårige Gustaf, utgjorde det stående tvistämnet
för de nygifta.

Friherrinnan tålde ingendera och som bon ej, utan
att hon särskildt retades, vågade säga allt hvad hon tänkte
om sin herr styfson, blef det hennes egen slägting i stället,
på hvilken hon öfvade sig, ty friherrinnan var en svår qvinna,
för hvilken ingen man, innan baronen grep saken an, vågat
tända något rökoffer, trots hennes rikedom.

»Man ser på Alida», kunde hon ibland säga, »att hon
är född till krypväxt. Det är verkligen löjligt att anmärka,
huru lik hon är de der enfaldiga hjeltinnorna i de romaner,
ur hvilka herr Werner läser för oss om aftnarna. Ja, nog
ha vi rankan blott vi nu få reda på eken!»

Vid sådana elakheter rynkade baronen ögonbrynen.
Och en dag, då han var ensam med sin fru, yttrade han:
»Du skulle göra mig en tjenst, min söta vän, om du ville begagna
en mera passande ton mot den stackars lilla Alida!» hvarvid
hennes nåd, genast på krigsfot, svarade: »Och du, min herr
man, skulle bevisa mig en ynnest, i fall du behagade hålla
din herr son på en strängare fot! Icke nog med att mitt
orangeri plundras af honom, han har också med sin dumma
pilbåge skjutit af två fingrar på Neptun och träffat sjelfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free