- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
10

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den -unge sonen, Georg, var sjöman, förde redan ett
fartyg från grannstaden och kom hvarje vinter att glädja de
älskade föräldrarne med sin närvaro. För dem utgjorde hösten
sjelfva sommaren.

Det var just vid en af dessa återkomster, som han en
förmiddag, ankommen till Engelvikens strand, träffade baron
Lindorm, hvilken stod der och såg på en timmerflotta.

»Söker min herre mig?» frågade baronen, som trodde,
att det var en resande i affärer.

»Nej, jag söker endast en båt!» svarade den unge
hygglige mannen ... »Mitt namn är Werdenberg. Jag ärnar
mig hem och har mycket brådt om.»

Som båten emellertid icke på en half timme kunde bli
klar, föreslog baronen, att herr kapten skulle göra honom
nöjet att taga en hastig middag på Engelviken, något som
kaptenen ogerna biföll, men hvilket han ej, i trots af sina
små samvetsskrupler för föräldrarnes skull, kunde komma
ifrån.

Det var då> just i samma stund unga kapten
Werdenberg första gången skådade den hänförande Alida, som någon
liten kärledsgud, antagligen lössluppen ur trädgården, åtog
sig besväret att mellan dem båda slå en osynlig brygga,
lämplig för tvenne blyga själar att mötas på. Och huru
kapten än längtade hem, drog halftimmen ut till en och
en half.

Naturligtvis kom han snart åter.

Först blef det hjertklappning och rodnad, så länge
vattnet låg öppet och herr kaptenen på båt två eller tre gånger
i veckan kunde aflägga sin uppvaktning på Engelviken. Men
när isen lade sig och han promenerade dit hvarje dag, då
flyttade kärleken från kinden till ögonen och från ögonen till
läpparna. Och när vattnet så åter gick öppet, var det två,
som rodde öfver till Rosendal för att hemta välsignelsen från
de lyckliga föräldrarnes läppar, hvilka ansågo sig aldrig
kunnat få en älskligare och mera värderad dotter.

Och hvilken välsignelse, hvilken kärlek från alla sidor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free