- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
12

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke smälte, utan med uppretadt sinne återgaf, svarade hon
genom en hel storm af förebråelser.

Efter dylika skydrag vid den husliga horisonten plägade
Lindorm göra en tur öfver till Rosendal. Ja, ofta reste han
dit, innan de bröto ut och tog med sig både Gustaf och
herr Werner, lemnande den oresonliga regentinnan att regera
ensam i härligheten. Den stackars Lindorm kände sig så
lycklig i det rödmålade huset, der allt var frid och vid
åsynen af Gustafs och lilla Georginas lekar.

Men nu fattades friherrinnan af vild svartsjuka. Ett
spionerisystem sattes i gång, och Alida blef åter hatad och
derjemle afundad. Baronens plågade och retade sinnen
började allt mer fördystras: än var det högljudda, hårda dispyter,
än tyst raseri och tårar. Slutligen lemnade han hemmet
under månader och började på nytt sitt irrande lif. Men
vid återkomsten utgjorde ständigt hans enda glada ögonblick
de, som han med sin son förnötte hos vännerna på det
lugna Rosendal.

Kaptenen, Alida och de gamla mottogo honom alla med
oförstäld glädje. De täflade att visa honom den finaste
uppmärksamhet, i förening med allt hvad den uppfinningsrikaste
vänskap kan påhitta, för att trösta, lindra och förströ honom,
läka hjertats djupa sår och komma de mörka grillerna att
vika. Deras bemödanden aflockade honom också månget
tacksamt leende. Han var känslig för deras deltagande och
plägade stundom yttra, då hans blick med ett betydelsefullt
uttryck hvilade vid den älskade sonen, hvilken på sina starka
armar bar omkring den lilla Georgina: »Kanhända skall en
gång genom dessa båda äfven på Engelviken bo saliga andar!»

Werdenberg och Alida nickade förtroligt och gladt.
»Det vore ju icke omöjligt!» menade det gamla paret. Men
de unga telningarne, obekanta med planer och beräkningar,
njöto det flyende ögonblicket, hastande från lek till lek, utan
att ana, att de en gång, med barndomsglädjen bakom sig,
bland ungdomsrosorna kunde finna törnen, hvilka skulle såra
djupare än törnblommans taggar... Lyckliga tid, då lifvets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free