Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
sig öfver hennes bröst, tycktes vilja sönderspränga andens
fängsel.
»Hvarför dröjer pappa?» frågade jemt den lilla Georgina.
Med darrande händer smekte modern den lilla. »Tyst,
tyst», bad hon i stum, tårlös smärta, »aftonen skymmer
icke än!»
Gubben Werdenberg och hans trogna maka sutto hög
tidsklädda midt emot hvar andra, med hopknäppta händer,
stumma och mörka som mumier... Allt längre blefvo
skuggorna, aftonen dröjde icke mera, hemsk och klagande hven
stormen genom de tomma rummen, fönstren skallrade,
frad-gande slogo böljorna mot bryggan. Georg hördes icke af.
»Hu, mamma, det är så styggt i afton!» sade åter den
lilla och lutade hufvudet mot moderns knä. Hon satt på
en pall framför denna vid fönstret. Den arma suckade blott,
och allt blef åter tyst, o, så tyst i det ödsliga rummet.
Hastigt hördes fasta, manliga steg derutanför. »Mamma,
stackars mamma», ropade barnet, »var nu glad — jag hör
han kommer. Se ... der är pappa!»
Dörren öppnades, och på tröskeln visade sig en manlig
figur. Alida störtade upp... hon såg, så att säga, utan
att se. »Georg, min Georg!» skrek hon häftigt och utsträckte
armarne.
»Icke han!» sade en röst, som med allt sitt ädla
deltagande likväl var främmande. Kappan föll från den
obekantes axlar. Han kom närmare ljuskretsen. Ett ögonblick
stod Alida upprätt och betraktade med stirrande blick den
sene gästen, hvilken säkert medförde dödsposten. Hennes
styrka var likväl snart bruten: hon nedsjönk, ur stånd att
hålla sig uppe. »Tala!» stammade hon med nästan ljudlös
röst. »Lefver han eller... Tala — han lefver ju, eller fins
han icke mer?»
»Han har gått till sin faders hus!» hviskade den
obekantes djupa, deltagande stämma, i det han böjde sig ned
och upplyfte Alida, som vid de afgörande orden afsvimmat.
Der låg hon lik en bruten ros, för ögonblicket ur stånd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
