Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omständigheter var föga passande att bilda hans son för dess
framtida bestämmelse. Han fruktade med skäl de
ofördelaktiga intryck, han här skulle emottaga, stäld mellan en
beständigt sinnessjuk far och en nyckfull, grälaktig styfmor,
och beslöt derför, huru påkostande det än var, att skiljas
vid sin son. Med det fullkomliga förtroende, han egde för
sin sons informator, herr Werner, afgjordes, att denne skulle
som lärare och vän följa Gustaf till Upsala, och der
fortsätta de påbegynta studierna. Gustaf var fvlda tretton år
och den mest lofvande gosse, öppen för milda intryck, men
derjemte modig som ett lejon, när det gälde jagtens små
äfventyr, att rida den ystraste hästen eller styra sin julle på
de fradgande böljorna mellan Rosendal och hemmet. Den
vackre, eldige och ädelmodige gossen var älskad i hela
trakten, ty som en vänlig skyddsengel stod han ständigt
sjelf-villigt på vakt mellan sin styfmoder, den allrådande
herskar-innan, och de fattiga underhafvandena.
Baronens förslag att så tidigt skicka honom till
universitetet var dock ej lika lätt verkstäldt som uppgjordt.
Han måste först tala med sin hustru, och det så vänligt
som möjligt, emedan afgörandet, i följd af vissa
affärsförhållanden, berodde af henne. Till denna obehagliga
rådplägning valde baronen en eftermiddag, då Gustaf med herr
Werner rest öfver till Rosendal. Han låg på en soffa och
stödde det brännande hufvudet mot den afmagrade handen.
Hennes nåd bläddrade i en modjournal.
»Kära Sofie», började Lindorm med en lindrig hostning,
»Det är verkligen icke nyttigt för Gustaf att gå så länge
hemma. Gossen bör tidigt ut i verlden för att blifva bekant
med den. Det skulle göra mig ett nöje, om du häruti tänkte
lika med mig.»
»Du är allt för artig», yttrade friherrinnan med ett
bitande småleende, »som rådfrågar min tanke! Jag vill
också helt öppet förklara, att jag delar din åsigt.»
»Det gläder mig upprigtigt!» återtog Lindorm efter
någon tystnad. »Kostnaderna tror jag icke skola blifva så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
