- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
26

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i ett så vigtigt fall, beslöt Lindorm att vända sig till Hermer,
hvilken stundom besökte Engelviken i werdenbergska
familjens sällskap.

Aftonen före Gustafs afresa från hemmet var Alida med
sin lilla Georgina jemte Hermer inbjudna till Engelviken.

Hermer hade just då återkommit till Rosendal efter en
längre frånvaro. Det ständiga vistandet der, som vid början
föll sig naturligt, kunde ej annat än i längden förbjuda sig
sjelft. Men han ansåg sig ändå som hemma i den lilla
familjkretsen, och huru saknad han var i denna, behöfde ingen
säga honom. Aldrig hördes heller en anmärkning öfver, att
han, liksom i dag, utgjorde den unga enkans sällskap på
hennes små resor. Man aktade dem båda — men man
väntade. Enkåret var ej slut ännu ....

Alidas ädla hjerta upplyfte sig i varm tacksamhet till
försynen, då hon såg det ovanliga, lugna och vänliga
förhållande, som nu egde rum mellan baronen och hans fru;
den förres aktningsfulla bemötande mot sin hustru och den
senares okonstlade uppmärksamhet, hvaraf begge befunno
sig väl.

Friherrinnan Lindorm, ett ämne såväl till en god som
dålig qvinna, egde känslor främmande för henne sjelf, emedan
de aldrig blifvit utvecklade, ty den frostiga jordmån,
hvar-uti de uppväxt, värmdes icke af någon vänlig solstråle, som
kunnat väcka dem från deras slummer. Hennes frånstötande
väsende hade från barndomen blifvit mött med lika isande köld:
hon kände ingen annan atmosfer. Det var således icke
underligt, att hon förblef inom den, som vanans magt
omskapat till en annan natur. Många blifva, i likhet med den
stackars Sofie, sämre, emedan de sakna uppmuntran att
blifva bättre.

Men från den stund, hvilken gjorde epok i hennes lif,
från den stund, hennes make behandlade henne med en
makes hjerta, kände hon, att det gafs en god, men namnlös
känsla, som nu alstrat ett slags harmoni mellan de förut
fiendtligt delade elementen af hennes lynne. Hon blef mil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free