Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ring ... »Ack, erinrar hon sig väl ännu sin förste
barndomsvän?» sade han halfhögt med en lätt suck. »Det vore dock
ett ljuft band, det enda, som kunde påminna den i hemmet
vordne främlingen, att äfven-han haft en tid af barndomsglädje.»
Medan han stod der, försänkt i tankar, rasslade det i
grenarne öfver honom. Han rigtade sin blick efter det
besynnerliga ljudet och varseblef ett vänligt, rödblommigt
goss-ansigte, som från trädets topp leende nedblickade på honom.
Gossen höll en stare i handen.
»Min vän, hvad gör du der?» frågade den unge baronen,
och hans blick mörknade hastigt. »Det der trädet är mitt. .
hvem har gifvit dig lof att ofreda mina starar?»
»Jag vet ej, hvarför det skulle vara era starar?»
svarade gossen. »Kyrkogården, menar jag, tillhör alla, och ni
kan visst icke förbjuda mig att taga staren.»
»Emellertid förbjuder jag dig det!» sade Lindorm, väl
med sin mjuka, harmoniska röst, men likväl så allvarsamt,
att gossen såg förundrad ned på honom och tycktes
tve-hågsen, om han skulle släppa staren till baka i boet eller
taga honom med sig. . . Efter ett par ögonblicks tystnad
sade han dock bestämdt:
»Jag vill icke lyda er, emedan ni ej eger rätt att gifva
mig befallningar.»
»Men du skall icke hafva honom, trotsige pojke!» och
i nästa ögonblick var den unge vige mannen uppe i trädet.
Med den ena handen höll han den gensträfvige fogelfängaren,
med den andra tog han staren ur gossens hand, smekte den
och insläppte honom åter i dess lilla bo. Derpå drog han
sin nya bekantskap med sig ner på marken och sade vänligt,
men fast:
»Jag sade dig ju, att det der trädet med starboet var
min egendom, och du skall lära dig, min raske, lille vän,
att hafva aktning för ordet andras! Då jag var barn,
planterade jag med egen hand detta träd och anlade denna
torf-bänk. . det var min käraste lekplats. Förstår du nu hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
